Xtrip Fredag 7 Juli. Rosenmås

Xtrip besöker karga Bohusländska klippor.

Fågelskådning är en underbar hobby. Kombinerad med bara en aning passion kan det vara källan till intensiva, livsbejakande upplevelser. Kombinerad med stark passion, en förmåga till höggradig dedikation och mild eller helt otyglad galenskap kan fågelskådning vara fullständigt absorberande. Eufori.

Och det måste vara sällsynta fåglar. För mig handlar det om att hänge sig åt det ovanliga, det extraordinära, det exotiska. Det handlar om att vaska fram guldflagorna ur bottengruset. Fåglar finns alltid runtomkring oss var vi än är och oavsett årstid. Men vissa av fåglarna omkring oss bär en historia som är extraordinär. Och vissa av dessa extraordinära fåglar är också osedvanligt vackra.

Så är det med Rosenmåsen. Den tillbringar det mesta av sitt liv i packisen runt Nordpolen. Den är mycket sällsynt i Sverige(kanske max 15 fynd någonsin i historien). Och den är i sin sommardräkt ohyggligt vacker. Det är en fågel som har en aura omkring sig. Det är en fågel som trollbinder…

En dag i juli 2006 hittades en Rosenmås i sommardräkt på Mörholmen som ligger utanför Nordkoster som ligger utanför Strömstad som ligger så långt norrut man kan komma på den svenska västkusten. Det här är berättelsen om det rosenskimrande draget och om hur Xtrip når sin västligaste utpost.

Fåglar kan i allmänhet flyga och har därför inga problem att ta sig till öar. Det har däremot människor. Till Nordkoster går en reguljär båtlinje men inte till Mörholmen. Första fasen i projekt Rosenmås består därför i att fixa någon med båt i Strömstad. Det krävs några telefonsamtal men går ganska fort. En Göran Falk på Nordkoster har båt och kan köra till Mörholmen under dagen. Jag kollar också om fler vill hänga med. Varbergsskådarna Stefan och Lasse behöver inte särskilt lång betänketid. Båda har sett Rosenmås men aldrig i sommardräkt. Första etappen är från Jönköping till Göteborg.

Jag blir upplockad av Stefan och Lasse vid Brunnsbotorget, i Göteborg. Den första båten från Strömstad till Nordkoster avgår först om tre timmar. Det känns som om vi har ganska gott om tid. Vi bestämmer oss för att på vägen upp till Strömstad titta på Amerikansk Kopparand i något som heter Tofta Kile. Detta beslut ska om en stund visa sig äventyra hela Rosenmåsprojektet…

Rosenmås är en exklusiv raritet. Amerikansk kopparand är en sunkig fuskraritet. Tamfåglar får inte räknas på krysslistorna(eftersom man då skulle kunna åka till husdjursmässan i Älvsjö och få 450 kryss…). Fåglar som planterats in av slottsherrar som jaktvilt får INTE räknas. Amerikansk Kopparand är inplanterad men har spritt sig så att den nu häckar vilt i Europa. Därför får den räknas och blir en slags raritet som man måste åka och titta på för att ha på sin lista, vilket jag inte har.

Det går inte riktigt bra med Kopparandsprojektet. Vi hamnar på en massa konstiga småvägar utan att hitta rätt ställe. Och tiden går. Snart inser vi att vi inte har särskilt gott om tid på oss längre. Det kan vara minst två timmars resa till Strömstad. Vi har ett så komplicerat system av båtanslutningar att det helt enkelt blir knas om vi inte hinner till båten… Och vägarna är översvämmade av norska husbilar och barnfamiljer från Stockholm. Vi börjar inse hur idiotiskt det var att spendera så mycket tid på en sunkig fuskraritet. Särskilt om priset är utebliven närkontakt med en Rosenmås i sommardräkt.

Till slut lyckas vi trassla oss fram till ett ställe som ser rätt ut. Vi springer ur bilen, ser en skådare som tycks titta på fågeln, letar i 30 sekunder, ser fågeln och rusar tillbaka till bilen. Stefan hinner fråga skådaren och om det går att ta sig till Strömstad till på två timmar. Han bara skakar på huvudet…

Vägnätet i södra Bohuslän är avpassat för små kärror dragna av arbetshästar. Det är ett sicksackmyller av små vägar som slingrar sig fram. Att hamna bakom en norsk husbil innebär att krypa fram i 30km/h tills man kan ta en annan väg. Att hamna bakom ett pensionerat par som betraktar det vackra landskapet är en katastrof om man har bråttom. Vi lyckas till slut komma upp på motorvägen. Nu kan vi äntligen dra på lite.

Men när vi kommer upp på E6:an kryper trafiken fram i båda filerna. Så långt vi kan se framåt går det oändligt långsamt. Vi vet dessutom att inte är motorväg hela vägen till Strömstad. Humöret går i botten. Lasse tycker att vi lika gärna kan vända.

Men eftersom det här är ett drag när allt ska gå bra, lättar plötsligt trafiken. Vi glider i sakta mak(nåja…)upp till Strömstad, hittar en alldeles utmärkt parkeringsplats alldeles vid kajen och hinner till och med äta en baguette fylld med räksallad innan båten avgår.

Vi hoppar av vid bryggan Långagärde på Sydkoster. Vi hittar snabbt kapten Göran, plockar upp ytterligare två skådare och far sen ut mot Mörholmen.

Mörholmen är en klippö i yttersta havsbandet. Göran vet var fågeln sågs senast och styr dit. Men gräsfläcken där fågeln sågs senast är tom så när som på några tärnor. Två saker blir tydliga för oss. Dels kommer det inte bli lätt att hitta måsen bland alla klipporna och det höga gräset(den behöver bara ligga sova för att vi inte ska se den), dels att det är apsvårt att spana i en liten båt som gungar ganska rejält och med en stor dieselmotor som dundrar under durken(tänk puckelpist och tvättbräde…).

Efter 20 minuters intensivt spanande börjar den krypande obehagskänslan komma. Känslan man får när man sakta måste tvingas inse att man kanske inte kommer att få se fågeln. Tanken på den blytunga resan tillbaka. Jag väntar bara på att kapten Göran ska säga att nu är tiden ute…

Men det här är dagen när allt ska gå bra. Plötsligt upptäcker Lasse en fågel som kommer rakt mot oss flygande över ön. Vi inser snabbt att det är rätt fågel. Den gör en liten sväng och landar på en klippa, fullt synlig rakt framför oss, ganska nära stranden.

Den följande kvarten blir overklig. Försöka få in fågeln i tuben, försöka få ordning på alla kameragrejer, försöka få något slags bild på fågeln, men framför allt – kolla på Rosenmås i sommardräkt och försöka förstå att det är sant…

Efter en stunds audiens lämnar vi fågeln. Lätta till sinnet med bilderna av den vackra fågeln på näthinnan. Det sprider sig alltid nåt slags frid efter ett lyckat drag. Den här kvällen ligger ett rosenskimmer över Bohusläns mjukt rundade klippor...

Tack till:

• Jakob, Petra, Mattias och Sarah som blev snuvade på en trevlig grillkväll pga av Rosenmåsen Det är tålamodskrävande att ha fågelskådare i sin omgivning…

• Kapten Göran Falk(070-2776204 om du har lust att åka båt kring Nordkoster…)

• Lasse och Stefan för gott humör och trevligt dragsällskap.

Kapten Göran

Lasse. Snart ska han hitta Rosenmåsen åt oss.

Stefan kollar sina bilder...

Stefan och Andy.