Xtrip Söndag 9 Juli Örnvråk not...

Har de senaste dagarna varit i Göteborg och ägnat mig åt att smälta Rosenmåsupplevelsen och tillsammans med bröder och respektive reparera grill/födelsedagsfesten som blev priset för det draget.

Fick dock en intensiv dag. I Torslandaviken i Göteborg har det en längre tid funnits ytterligare en amerikansk and(liksom Ringand, Vitnackad svärta och Amerikansk kopparand)nämligen en amerikansk bläsand. Det är inte kryss för mig men Torslandaviken ligger nära Brunnsbo där jag bor och det är alltid kul att titta på rariteter så jag bestämde mig för att åka dit.




Under tiden jag var där fick jag insiderinformation om att det fanns en vråk i Falkenberg som kunde vara en Örnvråk. Just nu höll man på att artbestämma fågeln.

Vråkar kan vara väldigt svåra att känna igen. Form och storlek varierar inte så mycket. Det gör däremot färgerna. Tänk dig ett vägmärke , t ex en stoppskylt, som kan vara röd och vit, eller grön och blå, eller orange och lilla, eller orange och röd, eller orange och orange, eller orange, eller orange med texten "kör nu", eller trekantig utan text, eller någonting helt annat. Lätt förvirrande. Om man är ute efter kryss vill man INTE ha osäkra arbestämningar. Då kan man inte med gott samvete sätta ett kryss(om man inte är väldigt desperat, då kan man kanske tänka sig undandtag...). Det förekommer då och då larm om Örnvråk, en stor sydlig och östlig släkting till vår vanliga ormvråk. Men det visar sig nästan alltid att det var en konstigt färgad ormvråk(neongul och svart stoppskylt med texten sväng inte höger...).

När jag ringde och pratade med Stefan(från Rosenmåsdraget) så sa han bara, "kom hit för tusan...". Man var nästan säker på att det verkligen VAR en Örnvråk.

Jag styrde med klart högre puls ut på E6:an ner mot Falkenberg. På väg ner kom larmet "ses stationär, säkert bestämd". Eftersom det aldrig någonsin tidigare i sverige har setts en Örnvråk som har varit dragbar fick det här larmet som följd att inte bara jag utan kanske ytterligare 50 bilar rivstartade och styrde mot det ännu intet ont anande lilla fiskeläget i Halland.

Mycket folk var på plats när jag kom dit. Bilar var parkerade överallt på den smala vägen(man hinner inte parkera för långt bort-det kan handla om sekunder så är fågeln borta...). Glommenborna i bilarna som passerade såg ganska rejält mulna ut över att behöva passera ett improviserat trafikkaos.


Jag fick se fågeln jättebra. Jag har sett några örnvråkar utomlands(Grekland) och tyckte att den här fågeln kändes hyfsat ok utseendemässigt. Nöjd och glad påbörjade jag resan hemåt med ett tungt kryss i bagaget.


På kvällen kom dock smolk i glädjebägaren. Larmen som kommit under dagen hade hela tiden haft "säkert bestämd". Nu kom plötsligt ett med "artbestämning osäker". Dessutom från en ganska tung skådarauktoritet.

Och idag måndag kom nådastöten. Eftersom varit så mycket diskussioner om fågelns arttillhörighet hade någon skickat bilder till en finländare som heter Dick Forsman. Han är en av världens tyngsta experter på rovfåglar. Hans dom var hård. Det är en ormvråk. Ormvråk är sveriges vanligaste rovfågel. Ett par hundra skådare blir av med sina kryss. Tusentals mils bilkörning är bortkastade.

Det är hårt att vara kryssare. Varför ska den objektiva sanningen alltid vara så komplicerad...

Ordlista(ickeskådare):
Dragbar: När en sällsynt fågel som stannar tillräckligt länge för att hyfsat många människor ska hinna dit. Oftast minst ett par timmar.