Xtrip 30 Juli Avslutning

Nu är Xtrip officiellt slut. Imorgon börjar jag jobba igen.

Några observationer:
Jag har upptäckt att många vägar ger helt olika intryck beroende på i vilken riktning man färdas. E10 norr om Kiruna är en sån. Mot norr är den alldeles fantastisk. Vyn framför en med Kebnemassivets snöklädda fjälltoppar är alldeles betagande och man måste skärpa sig för att inte köra i diket. Åt andra hållet ser man ordinära buskar, nån liten kulle och en trist sjö...

Det slog mig efter ett tag att jag under resan har passerat de flesta av Sveriges stora älvar(dock inte Torne älv och Kalix älv). Det hade varit kul om jag hade tänkt på att fotografera dom allihop. Å andra sidan bär det en emot eftersom det vid varje älv står ett halvdussin tyska husbilar...

Det var med viss sorg i hjärtat jag insåg att jag inte kunde vänta med att starta resan tills fotbolls-VM var slut. Men radio är ett alldeles fantastiskt medium. Och Lasse Grankvist är en röstkonstnär utan motstycke. Mil efter mil i Lapplands inland förgylldes av levande referat av matcher. England-Portugal minns jag särskilt. På parkeringen till hembygdsgården i Arvidsjaur tvingades jag höra hur mina engelska favoritspelare(särskilt Gerhard och Carragher) inte heller den här gången kunde stå emot den rasande, vrålande best av prestationskrav som den engelska pressen och huliganpubliken är.

Jag har spenderat ganska många timmar på att leta efter lämpliga tältplatser. Problemet har inte varit att hitta torr och plan mark, utan att hitta platser som har kännts tillräckligt trygga. Har märkt att jag inte gärna tältar på en öppen plats utan gärna vill ha något slags skydd bakom ryggen. Jag upptäckte efter ett tag att bilen funkade som det. Den absolut bästa tältplatsen var strandskogen utanför Trelleborg, en mycket tät lövskog som nästan var som ett extra yttertält.

Jag har hört ganska många svenska dialekter. Den absolut mest obegripliga är "Pitebondskan" som jag hörde när var vid Pite havsbad. Några barn stod och spelade vid en spelmaskin. Det kan inte ha varit någon speciellt avancerad konversation dom hade men jag kunde verkligen inte förstå ett enda ord.

En ganska överraskande observation jag har gjort är att nästan hela Sverige ser likadant ut. Fjällkedjan är ju unik förstås. Bohuskusten skiljer sig från ostkusten i Blekinge. Södra skåne med slättland och sandklitter är speciellt. Men i övrigt består nästan hela Sverige av barr- eller blandskog, myrmark och större eller mindre områden med uppodlad mark kring bosättningarna.

Med fåglarna som inramning har jag rest över 550 mil på svenska vägar. Från Abisko i norr till Falsterbo i söder, från Nordkoster nordväst till Utlängan i sydost. Förmodligen kommer jag aldrig mer att göra det här.

På många sätt har den här resan varit fantastisk. Jag har fått tolv nya kryss varav vissa är riktigt svåra(Fläckdrillsnäppa och Rosenmås tyngst). Sammanlagt har jag nu sett 320 arter i Sverige.

Men framförallt har resan gett många riktigt vackra, intensiva ögonblick och massor av intryck av fåglar, natur, platser och människor.

Det har varit kul att skriva och jag har fått ganska mycket feedback. Kommer att fortsätta att dokumentera kryss och fåglar på samma adress som den här. Watch this space...

Tack till:
David Andersson, skådarkompis, i vars sällskap idéen om att kryssa sig genom Sverige kom till. Han har också bidragit med kontaker och information.

Stefan Hage, också skådarkompis, som bidragit med massor av bra information och förslag på strategier(och ressällskap till Rosenmås och Tjockfot).


Norr


Söder


Väster


Öster



----------------------------------------------------------------------------------------------------------
Om kryssning och miljö:

Det är tyvärr omöjligt att göra en sån här resa på nåt annat sätt än med bil. Det ÄR ett problem för mig. Man kan ifrågasätta varje nöjestransport när man bidrar till en global miljökatastrof som tyvärr inte längre är ett hot i framtiden. Man kan definitivt ifrågasätta oss hårdskådare och våra kryssresor land och rike runt. Kanske kan man säga att att de flesta fågelskådare i någon mening bidrar till övervakningen av miljön. Om alla Spovsnäppor försvann skulle vi upptäcka det omedelbart. Man kan nog också säga att vi ägnar oss åt något slags ekoturism som indirekt bidrar till skyddet av viktiga områden. Att vi supportar bonden på Utlängan genom att åka med "Skärgårdstransporten" är viktigt på flera sätt. Jag tror att bonden tänker sig för både en och två gånger innan han dumpar tankarna med besprutningsmedel i Fläckdrillsnäppans vik...

Man kan nog hävda att fågelskådare inte är dom värsta miljöbovarna som finns. Men faktum kvarstår - bilåkning är ett problem. Jag kan bara säga att jag funderar över dom här sakerna och att jag hoppas att mitt nästa fordon kommer att vara en miljöbil. En annan sak jag har tänkt på är att man skulle kunna bygga ett sms-baserat samåkningssystem för kryssare. Och förresten - man kanske skulle ta upp kampen med David och hans cykelkrysslista...