Öland 061010

Jag skrev häromdagen att David och jag förmodligen aldrig skulle få se Stäppörn bättre än på 7 meters avstånd. Jag hade fel.

Idag vädret riktigt giftigt. Svaga, varma vindar från öst och en ganska tät dimma. Redan när vi kliver ut på morgonen hör vi Rödhakar och Kungsfåglar. Det betyder att mycket fågel har droppat ner under natten. Bland dessa säkert de åtråvärda små sångarna med vingband. Och kanske andra tyngre saker också…

Vi börjar i södra lunden där det känns ganska fågeltomt. En liten sak som fladdrar iväg framför våra fötter får pulsen att höjas en aning. Fågeln försvinner dock spårlöst från en liten, liten buske. Beteende och storlek stämmer på t ex på Träsksångare men fågel är förlorad.

Vi fortsätter till den lilla dungen Orminge rör. Vi stöter upp en strid ström av Taltrastar som valt att rasta där, säkert minst ett hundratal.

Det kommer larm på Mindre Flugsnappare och vi åker och tittar på fågeln. Och sen drar det igång. Vi ägnar det närmaste timmarna åt två olika Taigasångare, en vid Enetri soptipp(Sveriges absolut Taigatätaste soptipp)och en annan vid Stenåsabadet.

Sen är det dags att styra mot Varberg. Vi är drygt tre mil norr om Ottenby när det händer. Stäppörnen larmas igen. Men den här gången står ”ringmärks/fångad”. RINGMÄRKS/FÅNGAD! Det tar ett telefonsamtal till club300:s telefonsvarare och 15 sekunders förvirring innan vi får bilden klar för oss. Ottenby fågelstation har i sin rovfågelsfälla på Schäferiängarna fångat Stäppörnen. Den visas upp vid staketet om 30 minuter.

Det har naturligtvis aldrig fångats ett Stäppörn i Sverige. Det har förmodligen aldrig fångats en Stäppörn i Europa. Varken jag eller David har någonsin ens varit när att se någon av våra vanliga örnar i handen. Det här är helt djävla sjukt unikt. Vi vänder givetvis bilen mot Ottenby.

När en sällsynt fågel visas upp går det fort. Flera hundra människor står vid staketet. En snabb runda med fågeln. Fem korta minuter och sen är det kört.

Nu blir det en kamp mot klockan. På en stor väg är det inga problem att köra tre mil på en halvtimme. Men vägen ner mot Öland är smal och på vägen finns ett oändligt antal små byar med hastighetsbegränsning. Jag kör som en tok mellan byarna och försöker hålla igen mellan husen. Pulsen är hög. Riktigt hög.

När vi svänger ner mot Ottenby hamnar vi i en karavan av kryssmärkta bilar som i hög fart styr ner mot udden. Vi har mer än fem minuter på oss. Först då känner vi oss säkra på att vi kommer att hinna.

Och så kommer personalen med örnen. Vi ser fågeln alldeles tydligt på en armlängds avstånd. Men det är bara våra kameror som på allvar kan registrera att vi befinner oss i Stäppörnens kraftfält.

Det är en kluven upplevelse. Naturligtvis är det fruktansvärt roligt att på riktigt nära håll se på en Stäppörn. Men samtidigt känns det lite jobbigt att se den stora örnen så förnedrad. Den är fångad, kan inte komma loss. När vi såg den sist var den fri, kraftfull och ståtlig.

De fem minuterna går fort. Plötsligt har personalen gått iväg med fågeln för att släppa den där den fångades. Och vi försöker smälta att till hör den oerhört exklusiva skara som sett Stäppörn på så här nära håll. Det är en värdig avslutning på vårt ölandsäventyr den här hösten.

Öland 061009

En underbar dag på öland. Efter min avbön igår har vädergudarna varit extremt tillmötesgående idag. Strålande solsken och en svag vind från sydväst. Varm och skönt.

Istället för att trängas med folk vid Ottenby valde vi att spendera morgonen på Bjärby badplats en bit upp på östsidan. Det är ett fantastiskt ställe. Några riktigt giftiga dungar och en jättelång sandstrand.

Redan tidigt kände vi att det var Vitkindade gäss på gång. Efter några dagar av dåligt eller apdåligt väder släppte proppen åtminstone delvis och det drog förbi ganska många flockar under hela förmiddagen.

Det är alltid lite nervkittlande när det går mycket vitkindade gäss. Man vet att i någon av flockarna gömmer sig en Rödhalsad gås men man vet inte när och var den kommer att gå förbi. Och det är inte alls särskilt lätt att se en trots att fågeln är en av dom mest färgsprakande fåglar vi ser i vårt land. Vi försökte kolla alla gåsflockarna och samtidigt leta efter små sångare med vingband.

Vi fick nu inte se någon Rödhalsad gås sträcka förbi. Istället kom larm från Össby som ligger långt söderut på ön. Till vår stora glädje kunde vi av larmen utläsa att fågeln som sträck förbi senare gick ner på Schäferiängarna vid Ottenby.

Vi såg rätt många fjällvråkar, mycket starar, hyfsat många lommar(40 typ), Lappsparv och Trädlärka. En pulshöjare blev en vadare som flög förbi och som vi först inte fick ordning på. Det visade sig vara en sen Grönbena. Fågeln var troligen sjuk på något sätt och både flög och såg rätt konstig ut. Det gick också mycket tranor. Faktiskt väldigt många tranor. Utan att räkna särskilt noga uppskattar vi antalet till kanske 8-9000 ex.

Vi hade ingen större brådska ner mot Schäferi och den Rödhalsade gåsen, men frampå eftermiddagen började vi känna att det var dags att röra sig söderut. Väl nere vid Ottenby parkerade vi och tog oss ut så att vi kunde överblicka området där gässen gick.

Trots att vi redan igår såg mycket gäss blev synen mer eller mindre en chock. Över hela den flera kvadratkilometerstora ängen var stora flockar med gäss utspridda. Det såg mest ut som den sista striden i Sagan om ringen-filmen. Tusentals och åter tusentals Vitkindade gäss gick, betade och flög. Och någonstans mitt i detta enorma myller av fåglar fanns en liten rödhalsad gås. Vi började känna att vi kanske borde ha tagit oss ner till udden tidigare. När vi spanat en stund utbrister David, Mission impossible!

Jag måste säga att jag är imponerad av Davids skicklighet och strategiska tänkande. Efter en stund har han gjort en plan. David går iväg till Södra Lundtornet medan jag och ett par andra skådare vi träffat står kvar på marken. Efter en stund ringer David och beordrar oss att komma upp i tornet. Väl uppe delar han ut uppgifter - du kollar där längst bort, du kollar den flocken till vänster och du kan kolla rakt fram. Det dröjer mindre än en minut innan vi lyckas hitta den lilla gåsen med röd hals.

Vi ser bra men på ganska långt håll. Efter några minuter bestämmer vi oss för att gå ner igen och försöka se den från marken. Vi hittar ett ställe där vi kan komma ganska nära den i skydd av den stenmur som löper utmed Södra Lundens spets. Sista biten rör vi oss andlöst försiktigt. Det skulle räcka med en oförsiktig rörelse för att alla de tusentals gässen närmast oss skulle lyfta och försvinna långt utom räckhåll.

Det är helt märkligt svårt att upptäcka en Rödhalsad gås bland andra gäss. Nu vet vi ändå ungefär var den står. Plötsligt hittar någon fågeln och försöker beskriva var den är. Killen försöker beskriva var den står men vi hittar den ändå inte. Efter ett par minuter börjar paniken komma krypande. Vi vet att det bara är en tidsfråga innan någon av oss skrämmer flocken så att den flyger.

Men efter ett tag får vi in den. Den går bara ett stenkast ifrån oss och går rakt mot den plats där vi står. Fågeln är andlöst vacker med sitt röda bröst och sina svarta och vita teckningar. Det vackra varma kvällsljuset gör synen stark och jag får återigen en känsla av att det knappt är sant. Vi försöker fotografera och njuta om vartannat.

Foto: David

Plötsligt lyfter alla fåglarna. På en sekund är bilden borta och allt vi ser är en enom svärm av kacklande gäss. Vi lyckas följa den Rödhalsade en liten stund. Sen är den borta.

Vi går tillbaka mot bilen. Ingen av oss har sett Rödhalsad gås så här bra tidigare. Det här kan bara firas med rikligt med öl i villan i Degerhamn. Och imorgon hänger vi in resans målart Tundrapiplärka.

Öland 061008

Jag var lite väl hård när jag hånade vädergudarna(det där om solen och vindarnas ö…). Straffet blev en morgon med riktigt uselt väder. Hård västlig storm och hällregn.

Vi firade den fina Stäppörnsobsen lite väl hårt igår också. Särskilt vissa av oss fick en riktigt tung morgon(anande oråd redan när klockan ringde imorse och David inte sa, Jaha Andy nu är det dags att kliva upp). Vissa av oss övertalade till och med andra av oss att sova en timme till. Och när vi väl tagit oss iväg deklarerade vissa av oss att dom inte hade lust att hänga med ut utan stannade kvar i bilen och sov istället. Det visade sig dock att vissa av oss gjorde en bra prioritering för andra av oss fick vid första stoppet se endast 3 talgoxar och fick dessutom fick en rotblöta som heter duga…

Men när väl hånet mot vädergudarna var gottgjort reparerade sig dagen riktigt bra…

På näthinnan från idag:

Ett par sena Bivråkar varav en krigade sig ut lågt över havet i motvinden, Mycket vitkindade gäss på Schäferiängarna(kanske typ 15000 eller så), många sträckande Bläsgäss(nästan 400 under dagen) och en mycket fin gammal Kaspisk trut på en sten i kvällsljuset vid udden. Men en sak slår allt annat idag.

Vi har idag upplevt något som mycket få om ens någon upplevt i Sverige förut. En sittande Stäppörn på 7 meters avstånd.

Det började med att fågeln larmades som flygande söderut vid Stenåsa. Trots att vi var ganska nöjda med gårdagens obsar och bilder bestämde vi oss för att åka och kolla. Strax söder om Segerstad möter vi fågeln då den kommer flygande rakt mot oss ovanför vägen. Vi tvärnitar och kastar oss ur bilen med kamerorna i högsta hugg. Örnen passerar rakt över huvudet på oss och fortsätter söderut. Vi åker efter. Proceduren upprepas fyra-fem gånger och varje gång ser vi den jättebra och så småningom får vi också bra bilder. Efter en stund viker fågeln av inåt allvaret och vi ser att den landar i ett träd. Vi åker efter.

Vi har tur. Det går en väg alldeles mot det träd där vi misstänker att fågeln landade i. Där är den, viskar David plötsligt och jag tvärnitar bilen så tyst jag någonsin kan. Vi vågar knappt andas. I ett träd alldeles ovanför oss sitter Stäppörnen. Vi kan absolut inte gå ur bilen utan att skrämma fågeln. David som sitter på rätt sida får fram sin videokamera och tar en sekvens som troligen är helt unik. Vi får kanske fem religiösa minuter alldeles under örnen. Den verkar inte reagera på bilen och ser inte ut att ta någon större notis om oss.

Foto: David

Jag kan i handkikaren studera färgen på Stäppörnens bakklor. Jag ser hur varje täckare är på grund av slitage är fransad på ett unikt sätt, jag försöker fixera örnens bruna öga och clownfåniga blick(allvarligt – en sån gigantisk gul mungipa är ju bara för mycket…).

Efter en stund bestämmer sig örnen för att den vill flyga vidare. Vi sitter kvar helt tagna av upplevelsen. Ingen av oss kommer någonsin se Stäppörn bättre än så här.

Gudarna har förlåtit oss och visar oss ett tecken. Imorgon blir det KRYSS...

Öland 061007

David Andersson. Aquila Nipalensis 2k.

Xtrip fortsätter...Nya sällsynta fåglar, nya upplevelser och nya kryss.

Min trogne guide och vapendragare David Andersson och jag är på öland. Detta skrivs i en källarei en villa i Degerhamn på Öland. Vi har avverkat en av fyra dagars skådning på ön den magiska.Fuck solen och vindarna. Öland är rariteternas och kryssens förlovade ö...

Avfärd 03.00 från Varberg(nåja, skulle varit 03.00 hos David men blev NÅGOT senare eftersomjag har notoriskt svårt att komma upp i tid- David var även idag på vippen att gå in och värmasig i väntan på att seg-Andy skulle dyka upp...).

Odramatisk men någon blundig resa. Och totalt djävla ökenväder...

Öland ligger på östkusten. Många rariteter på öland kommer från öster. Och rariteter från
öster kommer när det blåser östlig vind. Den här morgonen blåser det frisk vind från syd och
dessutom spöregn. Rariteternas och kryssens ö kan i värsta fall vara helt soprent på fågel när
det blåser från det här hållet. Men vi har bokat resan sedan länge och det känns inte som
man borde banga för lite värdelösa vindar...

När vi åker över ölandsbron infinner sig dock den magiska känslan. Det är alltid en speciell känslaatt åka över bron...Så många positiva upplevelser man har här... Lite värdelöst väder sätter säkerligen inte stopp för det. Och det ska senare idag visa sig att öland regerar...som vanligt..



Vi tar beslutet att strunta i att åka till Ottenby(det som annars är standardupplägget). Vi
väljer att korsa ön och åka raka vägen till Stenåsabadet istället. Väl där träffar vi en kille
som säger att det sträcker bra över havet och gamla bilder av Rödhalsade gäss, islommar, bredstjärtade labbar och annat godis väcks till liv.

Vi behöver runt två minuter för att konstatera att killen kanske har misstagit sig...Eller också
har sträcket tvärdött under de två minuter det tar oss att gå från bilen till stranden. Vi
ser tre ejderflockar(ok-då tusen kanske), några stjärtandsflockar(ok-då 80 är väl rätt bra) samt ett par brunänder. Några ganska hyfsade flockar med vitkindade gäss ser vi också. Som flyger åt norr...(dvs minus i sträckprotokollet=dåligt).


Vi gör ett försök i buskarna också. Men regnet och blåsten tilltar. Davids kängor läcker och till slut tröttnar vi. Vi lämnar Stenåsabadet utan att sett i stort sett nånting. Vi tänker oss till någon dunge med regnskydd. Vi hittar en fin dunge med tre kungsfåglar i. Vi lessnar och bestämmer oss för att sova ett tag istället.

En timme senare vaknar vi av ett larm. Taigasångare i Södra Lunden. Båda David och jag har sett Taigasångare på hemmaplan i Varberg bara någon dag tidigare, men det är åtminstone någon form av livstecken. Vi drar.

På väg ner mot Ottenby händer det. Stäppörn, ses stationär, nu. "Sitter i träd 40 meter väster om vägen". 40 meter. I vägkanten!400 decimeter från vägen sitter en Stäppörn och väntar på oss. Andys puls går i taket. Kryss. Davids puls något lägre men ändå bara tredje i Sverige och aldrig sett sittande(någonstans i världen!).

Vi vänder bilen och åker norrut. Vissa trafikregler blir en aning lidande och 10 minuter senare tvärstannar vi straxt utanför den lilla byn Alby vi och hoppar ur bilen.

I ett torrt träd, på mycket nära håll sitter en Stäppörn i sitt andra kalenderår. Det är lite svårt att tro att det är sant.






Havsörn är numera ganska vanlig i Sverige. Kungsörn ses ganska ofta också. Men varken David eller jag har någonsin sett en örn sittande på så nära håll i Sverige. Vi ser att inte är ringmärkt.

Efter en alldeles lagom stund(vi hinner båda fotografera och njuta lite av situationen)lyfter fågeln, skrämd av en bil som parkerar för nära. Fågeln drar sig sakta norrut och vi får se den fint även i flykt.

Under resten av eftermiddagen ses den till och från i samma område.

Dagen är räddad. Hela helgen är faktiskt räddad. Allt vi ser från och med nu är en ren bonus...

För David är detta den sjätte örnarten i år(större och mindre skrikörn, kungs och havs, stäpp samt ormörn-separat redogörelse för denna praktupplevelse kommer senare-watch this space...).

Och Andy får årets kanske artonde kryss(har tappat räkningen..).

Några Kaspiska trutar på udden. Några Bläsgäss i vackert kvällsljus. Prutgäss på extremt närhåll och en vacker. Duvhök. Äsch.. Det här är dagen när öland visar sitt rätta jag trots frisk sydvästlig vind och ihållande regn....



'
Imorgon ska det bli ännu sämre väder. Vad ska vi se då?

(och se upp - resans målart är Tundrapiplärka...)