Sunday, October 08, 2006

Öland 061008

Jag var lite väl hård när jag hånade vädergudarna(det där om solen och vindarnas ö…). Straffet blev en morgon med riktigt uselt väder. Hård västlig storm och hällregn.


Vi firade den fina Stäppörnsobsen lite väl hårt igår också. Särskilt vissa av oss fick en riktigt tung morgon(anande oråd redan när klockan ringde imorse och David inte sa, Jaha Andy nu är det dags att kliva upp). Vissa av oss övertalade till och med andra av oss att sova en timme till. Och när vi väl tagit oss iväg deklarerade vissa av oss att dom inte hade lust att hänga med ut utan stannade kvar i bilen och sov istället. Det visade sig dock att vissa av oss gjorde en bra prioritering för andra av oss fick vid första stoppet se endast 3 talgoxar och fick dessutom fick en rotblöta som heter duga…

Men när väl hånet mot vädergudarna var gottgjort reparerade sig dagen riktigt bra…

På näthinnan från idag:

Ett par sena Bivråkar varav en krigade sig ut lågt över havet i motvinden, Mycket vitkindade gäss på Schäferiängarna(kanske typ 15000 eller så), många sträckande Bläsgäss(nästan 400 under dagen) och en mycket fin gammal Kaspisk trut på en sten i kvällsljuset vid udden. Men en sak slår allt annat idag.

Vi har idag upplevt något som mycket få om ens någon upplevt i Sverige förut. En sittande Stäppörn på 7 meters avstånd.

Det började med att fågeln larmades som flygande söderut vid Stenåsa. Trots att vi var ganska nöjda med gårdagens obsar och bilder bestämde vi oss för att åka och kolla. Strax söder om Segerstad möter vi fågeln då den kommer flygande rakt mot oss ovanför vägen. Vi tvärnitar och kastar oss ur bilen med kamerorna i högsta hugg. Örnen passerar rakt över huvudet på oss och fortsätter söderut. Vi åker efter. Proceduren upprepas fyra-fem gånger och varje gång ser vi den jättebra och så småningom får vi också bra bilder. Efter en stund viker fågeln av inåt allvaret och vi ser att den landar i ett träd. Vi åker efter.

Vi har tur. Det går en väg alldeles mot det träd där vi misstänker att fågeln landade i. Där är den, viskar David plötsligt och jag tvärnitar bilen så tyst jag någonsin kan. Vi vågar knappt andas. I ett träd alldeles ovanför oss sitter Stäppörnen. Vi kan absolut inte gå ur bilen utan att skrämma fågeln. David som sitter på rätt sida får fram sin videokamera och tar en sekvens som troligen är helt unik. Vi får kanske fem religiösa minuter alldeles under örnen. Den verkar inte reagera på bilen och ser inte ut att ta någon större notis om oss.


Foto: David


Jag kan i handkikaren studera färgen på Stäppörnens bakklor. Jag ser hur varje täckare är på grund av slitage är fransad på ett unikt sätt, jag försöker fixera örnens bruna öga och clownfåniga blick(allvarligt – en sån gigantisk gul mungipa är ju bara för mycket…).

Efter en stund bestämmer sig örnen för att den vill flyga vidare. Vi sitter kvar helt tagna av upplevelsen. Ingen av oss kommer någonsin se Stäppörn bättre än så här.

Gudarna har förlåtit oss och visar oss ett tecken. Imorgon blir det KRYSS...


0 Comments:

Post a Comment

<< Home