En underbar dag på öland. Efter min avbön igår har vädergudarna varit extremt tillmötesgående idag. Strålande solsken och en svag vind från sydväst. Varm och skönt.
Istället för att trängas med folk vid Ottenby valde vi att spendera morgonen på Bjärby badplats en bit upp på östsidan. Det är ett fantastiskt ställe. Några riktigt giftiga dungar och en jättelång sandstrand.
Redan tidigt kände vi att det var Vitkindade gäss på gång. Efter några dagar av dåligt eller apdåligt väder släppte proppen åtminstone delvis och det drog förbi ganska många flockar under hela förmiddagen.
Det är alltid lite nervkittlande när det går mycket vitkindade gäss. Man vet att i någon av flockarna gömmer sig en Rödhalsad gås men man vet inte när och var den kommer att gå förbi. Och det är inte alls särskilt lätt att se en trots att fågeln är en av dom mest färgsprakande fåglar vi ser i vårt land. Vi försökte kolla alla gåsflockarna och samtidigt leta efter små sångare med vingband.
Vi fick nu inte se någon Rödhalsad gås sträcka förbi. Istället kom larm från Össby som ligger långt söderut på ön. Till vår stora glädje kunde vi av larmen utläsa att fågeln som sträck förbi senare gick ner på Schäferiängarna vid Ottenby.
Vi såg rätt många fjällvråkar, mycket starar, hyfsat många lommar(40 typ), Lappsparv och Trädlärka. En pulshöjare blev en vadare som flög förbi och som vi först inte fick ordning på. Det visade sig vara en sen Grönbena. Fågeln var troligen sjuk på något sätt och både flög och såg rätt konstig ut. Det gick också mycket tranor. Faktiskt väldigt många tranor. Utan att räkna särskilt noga uppskattar vi antalet till kanske 8-9000 ex.
Vi hade ingen större brådska ner mot Schäferi och den Rödhalsade gåsen, men frampå eftermiddagen började vi känna att det var dags att röra sig söderut. Väl nere vid Ottenby parkerade vi och tog oss ut så att vi kunde överblicka området där gässen gick.
Trots att vi redan igår såg mycket gäss blev synen mer eller mindre en chock. Över hela den flera kvadratkilometerstora ängen var stora flockar med gäss utspridda. Det såg mest ut som den sista striden i Sagan om ringen-filmen. Tusentals och åter tusentals Vitkindade gäss gick, betade och flög. Och någonstans mitt i detta enorma myller av fåglar fanns en liten rödhalsad gås. Vi började känna att vi kanske borde ha tagit oss ner till udden tidigare. När vi spanat en stund utbrister David, Mission impossible!
Jag måste säga att jag är imponerad av Davids skicklighet och strategiska tänkande. Efter en stund har han gjort en plan. David går iväg till Södra Lundtornet medan jag och ett par andra skådare vi träffat står kvar på marken. Efter en stund ringer David och beordrar oss att komma upp i tornet. Väl uppe delar han ut uppgifter - du kollar där längst bort, du kollar den flocken till vänster och du kan kolla rakt fram. Det dröjer mindre än en minut innan vi lyckas hitta den lilla gåsen med röd hals.
Vi ser bra men på ganska långt håll. Efter några minuter bestämmer vi oss för att gå ner igen och försöka se den från marken. Vi hittar ett ställe där vi kan komma ganska nära den i skydd av den stenmur som löper utmed Södra Lundens spets. Sista biten rör vi oss andlöst försiktigt. Det skulle räcka med en oförsiktig rörelse för att alla de tusentals gässen närmast oss skulle lyfta och försvinna långt utom räckhåll.
Det är helt märkligt svårt att upptäcka en Rödhalsad gås bland andra gäss. Nu vet vi ändå ungefär var den står. Plötsligt hittar någon fågeln och försöker beskriva var den är. Killen försöker beskriva var den står men vi hittar den ändå inte. Efter ett par minuter börjar paniken komma krypande. Vi vet att det bara är en tidsfråga innan någon av oss skrämmer flocken så att den flyger.
Men efter ett tag får vi in den. Den går bara ett stenkast ifrån oss och går rakt mot den plats där vi står. Fågeln är andlöst vacker med sitt röda bröst och sina svarta och vita teckningar. Det vackra varma kvällsljuset gör synen stark och jag får återigen en känsla av att det knappt är sant. Vi försöker fotografera och njuta om vartannat.
Foto: David
Plötsligt lyfter alla fåglarna. På en sekund är bilden borta och allt vi ser är en enom svärm av kacklande gäss. Vi lyckas följa den Rödhalsade en liten stund. Sen är den borta.
Vi går tillbaka mot bilen. Ingen av oss har sett Rödhalsad gås så här bra tidigare. Det här kan bara firas med rikligt med öl i villan i Degerhamn. Och imorgon hänger vi in resans målart Tundrapiplärka.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home